segermon

Jag tog den gule hästen på en ridtur förut. Målet var inställt på lite dressyrarbete.

 

Lagomt tills det att jag var klar med förberedelserna, och bara skulle tränsa för att sedan ge mig iväg, kom det såklart en regnskur från ingenstans. Jag väntade ut den några minuter och när det blev uppehåll igen gick jag ut och satt upp. Jag hann nätt och jämt lämna gårdsplanen innan det kom en ny regnskur, så att jag väntade innan  var ju onödigt, det var väl meningen att vi skulle bli lite blöta antar jag. Hur som helst kvittar lite sommarregn när det ändå är drygt 20 grader, och för hästarnas skull är det bara gött. 

 

När vi kom fram till vår "sandgrop" för att påbörja själva ridpasset sprack det upp och solen kom istället fram, såhär i efterhand hade det nog varit bättre med lite regn för i och med solskenet hittade alla surrande , flygande småkryp fram. En av dom som verkligen utmärkte sig var en jättegeting som flög med oss när vi travade, den höll jämn takt och höll sig en bit över mankammen, mitt framför mitt ansikte, jättestörande! Och inte nog med att det var störande, jag tyckte faktiskt att den var läskig också. Jag brukar aldrig bry mig så mycket om getingar men när denna dök upp så skrek jag faktiskt till, men sekunderna efter hann jag tänka att "här kan jag inte sitta med öppen mun och skrika, tänk om getingen tappar tempot, då kommer den ju flyga rakt in i munnen på mig!"  Inte vågade jag vifta åt den heller för jag var rädd att den skulle bli arg och attackera mig då, så jag bet ihop och försökte fortsätta rida som ingenting. Men det gick inte, jag fick helt enkelt tvärvända och byta riktning, och då hann han inte med, den lilla jäkeln! Stackars Clea bara, hon fattade väl inte varför jag helt plötsligt tvärvände henne! 

 

Passet gick väl hyfsat bra tycker jag, med tanke på omständigheterna. Jag är glad att ingen såg mig när jag red, haha! Tur också att det inte var Therese som red, hon hade nog ramlat av i rädsla, då getingar är hennes största skräck...

 

//Camilla

 

 

Gamla bilder