Hittade detta i tidningen Ridsport

visst är det konstigt att hästmänniskorna har grovfoder och kraftfoder till sina hästar, men de har minsann varken tunnfoder eller svagfoder? Hur skall man som icke hästmänniska kunna veta att hö heter grovfoder och att den där frukostmüslin som ser ut som Start heter kraftfoder?

Många ord i hästvärlden är dessutom påhittade för att skapa en extra förvirring hos icke hästkunniga människor. De har varit så jävliga att de har gjort så att orden betyder precis tvärtemot vad man skulle kunna tro att de betyder.

”Lättridning” ser till exempel mycket svårare ut än att rida helt vanligt. Lättridning innebär att man skall ställa sig upp och sätta sig ner i sadeln när hästen har något (kanske inner bakben?) i marken. Man skall alltså inte bara hålla koll på sig själv och sin egen kropp, utan även veta när hästen har ett bakben i marken utan att ens titta bakåt… Lättridning? Jo, jag tackar!

Visste ni att en ”flughuva” inte är en huva som man sätter på stallets alla flugor för att de inte skall frysa om öronen eller att ett ”eksemtäcke” inte är ett täcke som ger hästarna eksem? Man kan ju lätt luras att tro att så är fallen när man hör orden och inte förstår dem. Förresten är inte heller ett transporttäcke något du drar över hästtransporten för att skydda den, men vintertäcke används faktiskt på vintern.

En annan märklig sak är att jag har sett jättemånga ryttare som backar sina hästar på en framridning. Borde de inte gå framåt? Inte heller har en paddock något med vadderade underkläder att göra, även om man lätt kan luras att tro det.

Inga hästord är perversa, eller uppfattas som sådana av hästmänniskorna, även om många av oss andra får svårt att inte dra på munnen när de pratar med hästiga ord om balltramp, tagen bakdel eller snopp i pannan. Eller som tränaren sa till eleven för några veckor sen:  -Bara håll om med benen och låt den komma. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att det är humor på hög (låg) nivå.

Jag har också i många år funderat över det här med sittben. Javisst, jag kan erkänna att jag mer än en gång har klämt ganska ingående på min egen rumpa för att känna om det finns några ben i den när man sitter ner, men jag har inte hittat något enda ben som skulle kunna kallas för sittben. Det är på det hela taget ganska mjukt.

 

Tyvärr vet vi inte vem som skrivit det...

 

 

 

// Segermontjejerna

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0