segermon

 

Trots all snön på backen samt tjugo minusgrader på nätterna så är det värmande sol på dagarna. Vårväder skulle nog många kalla det, slutspelsväder säger jag. Att vi har gått in i slutspelstider när det gäller hockey har väl knappast någon missat, och jag misstänker en del av er som läser denna blogg skiter fullständigt i det. 

 

Nu är jag väl medveten om att det här är en blogg som enbart handlar om hästar, men jag kunde bara inte låta bli att nämna ordet hockey då det är det man har i tankarna så gott som dygnet runt dessa tider. Men jag har  inte tänkt skriva några matchanalyser här så ni behöver inte vara oroliga!

 

Det är svårt för mig att beskriva den känslan man har i kroppen nu för någon som inte är insatt, men det är en speciell känsla. Resultatet av en match är det som påverkar hela ens humör, när man vunnit känns livet väldigt enkelt medan det är otroligt tungt vid en förlust. Då är man glad att man har ett liv fyllt av hästar som får en att tänka på annat.

 

Hockey och framförallt Färjestad, klubben som hjärtat slår extra för, är den sport jag allra helst följer. När det gäller ridsport är det för min del hästarna i sig som lockar mycket mer än själva sporten. Svårt att jämföra dessa två sporter, den ena tar otroligt stor plats i media medan den andra knappt får någon alls. Och det är synd att inte ridning syns mer, det är ju trots allt en av de största sporterna vi har i detta land. Gemensamt har väl de allra flesta sporter att de skapar mycket känslor, det är glädje och lycka, ilska och besvikelse samt orättvisa naturligtvis! Jag kan bara säga att jag nästan hatar sport precis lika mycket som jag älskar det.

 

Även om jag glädjs mycket åt svenska framgångar i ridsport och jag tycker det är otroligt kul att kolla på mästerskapstävlingar och annat, så bryr jag mig ju mycket mer om mitt eget tävlande och min egen ridning.

Jag älskar att tävla och jag älskar att vinna, men i ärlighetens namn är det bara en liten del i det stora hela. Jag skulle utan tvekan alla dagar i veckan välja att bara ha den gula skönheten på bilden ovan att pyssla med och rida i skogen, mot att ha en stor häst som jag kan tävla med. Jag vet inte hur många gånger både jag och min syster har fått höra kommentarer om att vi borde skaffa oss en "riktig" häst, något vi kan åka runt och vinna tävlingar på. 

 

Jag har aldrig ens tänkt tanken på att jag skulle byta ut min älskade ponny mot en stor häst och det har inte Therese heller. De är våra familjemedlemmar och så kommer det alltid att vara. Det sägs att det finns lika många åsikter som det finns hästmänniskor och det tror jag på. Alla tycker vi olika och alla väljer olika vägar. Vi som ändå har storleken för att rida ponny har valt att satsa på ungponnyer istället för stora hästar, något vi brinner mer för. På så vis kan vi ändå komma ut på tävlingsbanorna om vi vill, även om man mest tävlar mot sig själv så gör inte det mig ett dugg. Man får ju också chansen vara med från början att forma en tävlingsindivd. Jag blir så mycket mer stolt över att någon ponny jag har utbildat gör bra ifrån sig i LA-klasser, mot att jag själv skulle köpa mig en "färdig" häst eller ponny och tävla högre klasser med. Men det är min åsikt och alla får tycka och tänka precis som de vill, bara bra att vi alla är olika, inte sant? :)