Hästens Sinnen

Synen – Hästen har inte något område för skarpt seende. Den ser faktiskt mindre tydligt än vad vi gör, men hästen har däremot ett bättre mörkerseende än människor. Hästen har ett stort synfält som gör att den lätt upptäcker faror både på nära och långt håll. Hästens ögon är placerade på var sin sida om huvudet, vilket gör att hästen ser både åt sidorna, snett bakåt och framför sig.

Lukten – är ett av hästens viktigaste sinnen och med hjälp av den skiljer hästen ut det kända från det okända. Hästen har ett välutvecklat luktsinne. Stoet luktar på fölet och kan på så sätt kontrollera att det är rätt föl som diar. En hingst kan känna lukten av ett sto på en halv kilometers avstånd. Om en häst flemar, betyder det att den rullar upp överläppen och andas djupt efter att den har luktat på något speciellt. Det är vanligast att det är hingstar som flemar, allra helst när de känner lukten av ett sto. Luktsinnet för hästen blir också ett sätt att kommunicera med andra hästar. Du kan se det när hästarna släpps ut i hagen på morgonen. Här sker ofta en snabb nos-mot-nos-kontakt, som är en vanlig kommunikation mellan hästarna. 

Smaken samverkar med lukten. Det vill säga att hästen väljer i första hand ut vad den äter med hjälp av lukten och sedan efter smak. Hästar har smaklökar på tungan men även i gommen. Hästen kan skilja mellan sött, surt, salt och beskt.

Hästens känsel är väl utvecklad, inte minst kring nosen och mulen. Hästen har svårt att se precis framför sig, men med hjälp av känselhåren som sitter runt mulen kan den registrera när den kommer i kontakt med något. Hästen är allra känsligast på huvudet. Känselhåren finns runt läpparna, nosen och ögonen. Dessa känselhår används för att få information om omvärlden. Du får absolut inte klippa bort känselhåren!

Hörseln – hästen hör mycket bra och kan uppfatta både högre och lägre toner än vi människor. Öronen är trattformade och kan vridas nästan ett helt varv. Hästar kan dessutom röra öronen oberoende av varandra. På så sätt kan hästen fånga upp ljud från alla håll och följaktligen är det också så som den upptäcker många faror. Med öronen och kroppsspråket visar hästen om den är rädd, nyfiken eller arg.

Hästen är skickligare än människan att lokalisera varifrån ett ljud kommer. Redan som föl lär sig hästen att lyssna till alla våra mänskliga ljud, framförallt rösten. De lyssnar till vårt tonläge. Det är inte orden i sig som hästen reagerar på, det är istället ordets ljudmelodi och tonfall som hästen lär in. Har du tänkt på att ridskolehästar ofta börjar trava eller galoppera på ridlärarens kommando. Innan ryttaren hinner ge rätt hjälper har hästen redan fattat galopp, då de kände igen ridlärarens ljudmelodi i kommandot.

 Intressant läsning såhär i lata sommardagar!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0