Ridning!

De "vanliga", dvs Clea, Karussell, Issa & Diggan har alla blivit ridna idag, inget konstigt med det. En som däremot är lite mer ovan vid ridturer är Vissla, första gången hon gick med ryttare för att vara exakt! Vi tog med både Greta och Vissla på en liten promenad, Vissla gick med sadel på och efter vi gått en liten bit och sedan vänt så drog vi ned stigbyglarna så de fick slänga lite vid sidorna på henne när hon gick. Hon tycker nog att det är lite konstigt för hon går alltid lite saktare när man gör så, men rädd är hon inte och hon fortsätter så snällt att gå. Efter vi gått så en bit stannade vi och Therese hängde lite på henne, sedan satt hon upp. Precis som hon gjort förut. Men istället för att sitta av som vi brukar göra så drev vi istället på henne framåt, jag som ledde smackade från backen och Therese tryckte lätt med skänklarna. Hon lydde och gick villigt framåt. Vi gick så en bit och det gick superbra verkligen! Hon är så snäll och duktig, imponeras av henne varje gång.
 
Tränar mycket på att stanna och driva dem med hjälp av rösten från backen, det kommer bli så mycket lättare när man ska lära dem hjälperna från ryggen sen. Greta blir bättre och bättre på det tycker jag, hon är ju alltid väldigt framåt så det räcker med att tänka att man ska smacka så går hon framåt, men hon lyssnar mycket mer på när man ber henne att stanna nu. Tränar alltid mycket på det när man går med henne. 
 
Får se när det är dags för Greta att ridas, Vissla är lite mer mogen så hon ligger lite före. Men det är ju ingen bråtska än, ska nog sitta lite mer på Greta innan det är dags att låta henne gå med ryttare på ryggen. Får se vem som blir förste testpilot på henne, mycket möjligt att det får bli Thereses uppgift även det, hon är faktiskt den enda som har suttit på henne och dessutom är hon minst av oss. Greta är ju inte så stor, går under B-ponnymåttet än (tror jag iaf, har ju inte mätt henne men jag är rätt så säker på det). Hoppas faktiskt att hon aldrig växer över för i så fall blir hon en mycket liten C-ponny... Men det tror jag inte! 
 
 
 
Våra små juveler när de var två år :)
 
//Camilla
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0