Igår kväll märkte vi att Vissla inte var riktigt som hon skulle. Hon åt inte och hon bara ville ligga ned hela tiden. Så vi misstänkte att hon hade någon form av kolik-känning och tog ut henne från hagen och kollade över henne. Hon verkade lite hängig så vi gick med henne lite för att se om det skulle släppa. Det gjorde det inte, men hon bajsade en rejäl hög och vi hörde tarmljud i buken på henne. Hon hade heller ingen feber och eftersom hon inte rullade sig hysteriskt utan bara låg ned så ställde vi in henne i stallet så hon skulle få vila en stund. Efter en halvtimme tog vi ut henne igen och gick lite. Kanske verkade hon något piggare men annars var det ingen större skillnad, så då ringde vi veterinären. Efter en stunds samtal med veterinären konstaterade hon att hon att det inte lät som något akut fall och att vi nog skulle klara att ha koll på henne själva. Så vi gjorde bara upp att vi skulle ringa om det blev värre och då skulle hon komma ut. Detta var vid 22- tiden på kvällen och det var nu vårt nattvakande började. Mellan 00 och 01 gjorde vi ett gemensamt pass allihop där vi gick en promenad och kollade status på henne. Därefter delade vi upp oss två och två för att kolla till henne varannan timme under hela natten. Vid tretiden verkade hon mycket mer pigg och alert, och det höll sedan i sig resten av natten. Hon låg inte ned en enda gång vi kollade till henne, och hon verkade väldigt hungrig. Någon mat ville vi dock inte ge henne förrän vi såg att hon hade bajsat igen, i fall det var stopp någonstans. Men det hade hon gjort tidigt imorse och då gav vi henne lite att tugga på, och oj vad glad hon blev!Nu är hon sitt vanliga jag igen, och det känns väldigt skönt! Ganska trötta är vi dock alla fyra. Vi bestämde oss för att sova i sadelkammaren för att ha så nära som möjligt och slippa springa in och ut hela tiden. Man sov väl sådär bra får jag säga, lite hårt och obekvämt. Men det fick gå, värre har man varit med om! Vad gör man inte för hästarnas skull! :)
Ganska trötta är vi dock alla fyra. Vi bestämde oss för att sova i sadelkammaren för att ha så nära som möjligt och slippa springa in och ut hela tiden. Man sov väl sådär bra får jag säga, lite hårt och obekvämt. Men det fick gå, värre har man varit med om! Vad gör man inte för hästarnas skull! :)