segermon

I morse fick Kyra komma till de evigt gröna ängarna... Trots att hon inte är vår häst och jag egentligen heller aldrig har haft särskilt mycket kontakt med henne under de åren hon har gått på ridskolan så har jag alltid gillat den ponnyn. Har själv aldrig ridit på henne, men har ju sett vad trevlig hon har sett ut och vet att hon också har varit omtyckt i ridningen. I stallet har hon dock inte varit lika populär, då hon varit sur vid hanteringen och kunnat både sparka och bitas...  Men anledningen till det är att hon har varit så rädd och osäker och därför tagit till försvar direkt istället. Kan ju undra vad den stackaren har varit med om egentligen...

Hon har ju gått på vår lösdrift nu i ett par månader, och där har hon aldrig ens visat en tendens till att lägga öronen bakåt! Har alltid kommit fram och hälsat och varit hur go och trevlig som helst, helt otroligt att se skillnaden! Tror att hon har trivts väldigt bra där ute, och det är skönt att hon fick gå i frihet sin sista tid i livet och bara njuta. Hon hade ingen lust att åka därifrån och lämna sina kompisar, och det var inget vidare roligt att bråka med henne när hon skulle in i transporten. Att veta att det är sista gången man ser henne och kunna räkna timmarna hon har kvar att leva kändes riktigt tungt.

Synd att en så ung och vacker ponny inte kan få vara hel o fräsch, och få leva ett värdigt liv i många år till.





//Camilla